Det var i
September idéen föddes...
Igår var det äntligen dax att bjuda upp
"Tubsockemannen" som kvällen till ära hade en cerise tröja på sig. Jag hade tagit på mig min finaste aprikosfärgade klänning, jag sträckte på mig och gick diagonalt över dansgolvet för att bjuda upp. Jag blev lite nervös i stunden och det enda som kom fram var ett svagt :
Let´s dance? Han synade mig som en
"uppifrån och ned kofta" och sa sen helt drygt:
So you think you can dance?
Va!! Tänkte jag, här var vi inte lite tykna...
Jag gaskade upp mig och insåg att här behövde man stå på sig och Jag svarade:
Yes sir I CAN boggie!Tubsockemannen: Are you sure?
Va? Tänkte jag igen...jag måste övertyga denna kalla dryga svårflirtade kille att jag har tillräckligt med muskler för att dansa...och drar till med:
Of course Im sure..
.Daddy Cool!!, i´ve been practising
Kung Foo Fighting for ten years!(kanske inte riktigt helt sant, men vad gör man inte för att få sin vilja igenom;)
Sakta såg jag att han reste sig upp och
Daddy cool skrek till
Mr Dj...
PLAY THAT FUNKY MUSIC!Knock on Wood tänkte jag, det gick att få upp honom på dansgolvet.
Här var det bäst att ta kommandot. Jag grabbade tag i honom -han var smal som en tråd, användbart tänkte jag och döm av min förvåning när jag kommer nära hans tröja så ser jag att den är helt fantastisk och glansig...så användbar...vilket material...jag måste få av honom tröjan. Men hur?
Jag ropade frenetiskt till
mr Dj:
Let the music play!!! Det här kan ta tid, det enda jag tänkte var
Gimme, Gimme, Gimme...din tröja...jag behöver den.
Vi började dansa men får inte feeling, det hela kändes bara
avigt och inte
rätt. I ett desperat försök att få till det hela, ser jag mig själv dra upp handen i luften och utbrista ett YO! (såå pinsam jag var)
Det var droppen för
Daddy cool han ger upp och sticker iväg...Nej! Tänker jag, vi måste dansa..
.Discoinferno uppstår då jag gjorde allt för att få tillbaka honom på dansgolvet.
Jag var tvungen att testa nåt nytt! Jag måste se honom ännu mer från ett stickperspektiv, så jag började sjunga till
Daddy Cool: "
Up side down (upp och ner med stickningen)..
.boy you turn me ( du kan hjälpa mig byta varv)...
inside out (vill du prova den ut och in kanske?)...
round and round (på rundstickan)"...
Detta funkade på Daddy och han sa:
Ok
Lady Marmalade! (yes, han gillade min aprikosfärgade klänning!)
Let´s
Get down on it and start the
Saturday night fever and turn this place into a
Funky town!!!
Or
Boogie Wonderland! skriker jag euforiskt.
Nu fick vi rejäl feeling och "movesen" stämde, allt kändes
rätt(inte avigt;)!
Jag var så nöjd och tänkte
Y M C A= You (Daddy Cool) -Me - Can -Act!
Hur ska jag få av honom tröjan nu? Tröjans material var verkligen
Hot Stuff.
Här behövs tokmycket smicker så jag säger till Daddy:
I Can´t take my eyes of you (tänker då mest på tröjan, men det vet ju inte han)
Då ler han stort...
Jag drar till med
Voulez Vous...
Voulez Vous coucher avec moi? Döm av min förvåning. Det funkade direkt
Daddy C sliter av sig tröjan...Yes! (tänkte jag)... Jag fångade tröjan på studs och tog fram min sax och började genast klippa i den...
Hur reagerade
Daddy C på detta?...
Kommer det bli nåt Coucheande?...
...så här mkt kan jag avslöja:
I´m
staying alive and
I will survive...
To be continued...
Daddy Cools tröja håller på att förvandlats till remsor

Discostickorna har plockats fram & en mini provlapp har stickats...
To be continued...
Jag säger bara en sak
Hela livet är ett Disco!